Diakon kommer från det grekiska ordet diakonos som betyder tjänare. Det ordet förekommer ett hundratal gånger i nya testamentet. Ett annat ord som också används är diakonia som betyder tjänande.

Medmänskligheten, omsorgen om nästan, var levande också i urförsamlingen efter Jesu himmelsfärd och diakonin växte fram som en del av livet runt Ord och sakrament. Måltiden hölls till åminnelse av Jesus. Den var ett delande. Den hungrige fick att äta av den som hade mer än han behövde. De gamla och sjuka som inte kunde delta i måltiden fick del av församlingens utspisande. Det blev snart så omfattande, att särskilda tjänare avskiljdes för uppdraget att svara för utspisningen. I och med detta uppstod ett särskilt ämbete för kärlekens gärningar. Manliga och kvinnliga medhjälpare - diakoner - omnämns i Första Timotiusbrevets tredje kapitel.

Diakonin kan ses som en fortsättning på Jesu handlingar, ett uttryck för hans fortsatta närvaro i historien och som en särskild Kristi kallelse. Berättelser ur evangelierna om Jesu handlande mot människor, som var utsatta för förakt och slitna av livet visar hur vårt ansvar mot medmänniskan ska ta sig uttryck och ger bilder och mönster för diakonin.